Varför lyckas vissa pojkar sämre i skolan – och vad kan göras åt det?
Lärare spelar en nyckelroll i hur pojkar utvecklas i skolan. Det är ett av resultaten som forskaren Ingela Stenberg presenterar i sin nya avhandling. Hon har studerat vad som påverkar pojkars skolvardag och lärande och landat i fyra, centrala insikter.
– Ja, trots att utbildning ska vara likvärdig visar statistiken tydligt att pojkar presterar sämre än flickor i skolan – något som väckt både oro och debatt. I min forskning har jag därför undersökt hur pojkars strategier i skolan formas i samspelet med undervisning, klassrumsdynamik och lärarens förväntningar, säger Ingela Stenberg, doktorand vid Institutionen för utbildningsvetenskap på Mittuniversitetet.
Genom en kombination av enkätstudie, klassrumsobservationer och intervjuer har hon analyserat hur pojkar förhåller sig till skolans krav och till varandra. Studierna har resulterat i fyra slutsatser där en handlar om att pojkar påverkas av lärmiljön, men att de också påverkar den tillbaka. Resultatet tyder också på att vanor som hindrar pojkars lärande är inlärda, inte medfödda.
– Pojkars sätt att lära är ofta passivt: de väntar på hjälp, förlitar sig på läroböcker och undviker utmaningar. Mönstren är inte biologiska utan resultatet av upprepade erfarenheter där de fått korta svar, lägre krav och mindre stöd än flickor. Med tiden utvecklas dessa mönster till vanor – som riskerar att hindra utvecklingen av självständighet och kritiskt tänkande, säger hon.
Vidare har hon sett att maskulinitetsnormer påverkar pojkars skolengagemang, där de balanserar mellan att leva upp till kamratgruppens förväntningar och att lyckas i skolan – en balans som ofta tippar över åt det förstnämnda. Slutligen drar hon slutsatsen att lärare kan göra skillnad då pojkar behöver stöd och medvetenhet.
– Lärare spelar en nyckelroll, för när pojkar möts av låga förväntningar och begränsat stöd riskerar en ond cirkel av passivitet, dålig självtillit och svaga resultat att uppstå. Genom att i stället anpassa undervisning, skapa strukturer som stöttar självreglering och utmana både sina egna och elevernas könsnormativa föreställningar finns möjligheten att bryta mönstret, menar Ingela Stenberg.
Avhandlingen lyfter fram hur relationellt stöd, lyhörd undervisning och tydliga ramar kan skapa mer inkluderande och rättvisa villkor för pojkar i skolan. Genom att förena teori med praktik ger avhandlingen ytterligare ett perspektiv för lärare, skolledare och beslutsfattare som vill minska könsrelaterade skillnader i utbildningsresultat.
– Min forskning syftar inte till att motsäga tidigare forskning utan snarare att komplettera befintliga perspektiv på det varaktiga problemet med skillnader mellan pojkars och flickors skolresultat. Genom att fokusera på undervisning och klassrumsfaktorer som oavsiktligt kan missgynna pojkar kan det underlätta att skapa lärmiljöer som stöder alla elever, oavsett kön, säger Ingela Stenberg.
Ingela Stenberg disputerar med sin avhandling “Bridging the Gender Gap: Analyzing Boys´ School Experiences and Educational Challenges” fredag 13 juni.
Kontaktperson:
Ingela Stenberg, doktorand vid Institutionen för utbildningsvetenskap på Mittuniversitetet, 010-142 86 74, ingela.stenberg@miun.se