Vad påverkar längdskidåkare till att betala spåravgifter?

Vad påverkar längskidåkare att frivilligt betala en spåravgift, när de juridiskt sett inte måste? Och hur ser längdskidåkare på spåravgifter i relation till allemansrätten, alla människors rätt till naturen? 

I sin licentiatavhandling har Jana Brehmer från CETLER vid Högskolan Dalarna samt knuten till turismforskningscentret ETOUR vid Mittuniversitetet, undersökt just detta dilemma. Genom intervjuer med skidåkare vid två svenska skidorter visar hon att viljan att köpa spårkort handlar om mer än bara regler.

Några insikter sticker ut

• Semesterlogik: Många internationella turister ser kostnaden för skidspåren som en naturlig del av semestern och jämför med sina hemländer där avgifter är standard.
  
  
• Undvika obehag: Många betalar för att slippa hamna i pinsamma situationer vid eventuella kontroller, trots att rättsliga följder är oklara.
  
  
• Personlig kontakt: Möten med spårpersonal eller ägare ökar åkarens känsla av ansvar och gör betalningen mer självklar.

Spänning mellan spåravgifter och allemansrätten

Samtidigt upplever skidåkare att det finns en spänning mellan allemansrätten och kommersialiseringen av naturen. De flesta ser spåravgiften som betalning för en tjänst, inte för tillträde till skogen. Men spåravgiften bidrar också till oro finns för att naturen ska privatiseras och tillgången begränsas utifrån exempelvis inkomst.

Transparens, dialog och normförändring

I studien kommer Jana fram till att transparens och dialog är nyckeln. Genom att visa hur avgifterna förbättrar spårkvaliteten och skapa fler personliga möten kan anläggningar öka acceptansen för spåravgifterna. Studien pekar också på en normförändring. Att betala för preparerade spår blir alltmer accepterat i takt med att kraven på spårens kvalitet ökar.

Vad kan den som arbetar med spårtjänster ta med sig från studien?

1. Sälj tjänsten, inte naturen 
   Kommunicera att spåravgiften är betalning för service och kvalitet (preparering, underhåll), inte för tillträde till naturen. Visa tydligt hur intäkterna används för att förbättra spåren.
   
   
2. Skapa personliga möten
   Digitala betalningar är smidiga, men personlig kontakt ökar betalningsviljan. Öka kontakterna mellan personal och skidåkare. Ha synlig personal vid spårstart eller i butik, det bidrar till ansvarskänsla och ökat förtroende.
   
   
3. Minska känslan av kontroll, öka känslan av delaktighet
   Kontroller fungerar, men för hård kontroll kan upplevas som ett brott mot allemansrätten. Det behöver finnas en god balans mot den frihet som allemansrätten förknippas med och som skidåkare uppskattar. Lyft fram gemenskap och transparens. Berätta hur intäkterna från spårkorten direkt bidrar till förbättringar och utveckling av skidspåren för alla åkare. 

Svårt att bedöma efterlevnad

Det här är inte en absolut sanning, tillägger Jana Brehmer som gjort forskningen. Hon konstaterar att det är svårt att bedöma hur stor andel av längdskidåkarna som betalar spåravgift. Att ta fram fullständig information om efterlevnad är ett omfattande arbete och i öppna åtkomstsammanhang finns alltid en risk för att uppgifterna är partiska, menar Jana. 

– Frågan är om det ens är möjligt att bedöma efterlevnadsgraden i ett öppet åtkomstsammanhang eller om bara är möjligt att försöka komma så nära sanningen som möjligt. I den presenterade miljön, så handlar kanske bedömningen av efterlevnaden i första hand om att göra en uppskattning av hur pass väl användartalen stämmer överens med inkommande betalningar, säger Jana. 

För att komma nära den faktiska efterlevnadsgraden, menar Jana att bedömningen skulle kunna kompletteras med ett fokus på att fastställa hur spridd uppfattningen av att andra åkare betalar spåravgiften är. Därtill menar Jana att hänsyn bör tas till att avgifter signalerar en tillhörighet, som i slutändan också bidrar till den sociala normen kring att betala för preparerade skidspår. 

Mer om forskningsprojektet

Forskningsprojektet som Jana Brehmer har varit en del av, heter "Finansiering av rekreationsleder i turistdestinationer: Hur insikter från beteendeekonomi och ny teknik kan finansiera och utveckla ledsystem i Sverige". 

Detta är ett treårigt forskningsprojekt vid Centrum för Besöksnäringsforskning (CETLER), Högskolan Dalarna. Projektet är finansierat av KK-Stiftelsen. Projektansvarig är Tobias Heldt, docent i turismvetenskap vid CETLER, Högskolan Dalarna. Läs gärna om projektet på Högskolan Dalarnas webbplats genom att klicka här.

Ta del av Janas avhandling

Läs Jana Behmers avhandling "Understanding, Assessing and Conceptualising Visitor Compliance under Open Access. The case of Trail Pass Systems for Cross-Country Skiing in Sweden” genom att klicka här.