Ny magisteruppsats inom ramen för projektet
I sin uppsats Stadsodling och livsmedelsberedskap, Riskkonstruktioner, normer och maktrelationer undersöker Julia Nyman hur risker kopplade till livsmedelsberedskap och stadsodling formas i olika diskurser – och vad detta säger om makt, normer och framtidens matförsörjning. Genom intervjuer med tjänstepersoner från fyra kommuner visar studien hur två diskurser dominerar: beredskapsdiskursen och hållbarhetsdiskursen. I beredskapsdiskursen betraktas livsmedelsberedskap främst som ett systemskydd, med fokus på nationella handelsflöden och institutionella lösningar.
Stadsodling blir här snarare en risk än en resurs. Hållbarhetsdiskursen å andra sidan ser stadsodling som en möjlig del av lösningen, exempelvis genom att odla ätbart i parker eller skapa gemensamma odlingsytor för invånarna. Resultatet visar dock att beredskapsdiskursen har störst makt att definiera vilka åtgärder som räknas som ”riktig” krishantering. Detta skapar spänningar och gör att stadsodlingens potential för stärkt livsmedelsberedskap ofta hamnar i skymundan – trots att tidigare forskning visat dess betydelse i kris- och krigstider. Samtidigt framträder genusnormer som formar vilka frågor som får hög status där riskhantering konstrueras som ett maskulint kodat område med högre status, medan frågor om mat och odling, ofta associerade med kvinnligt kodade sfärer, ges en otydligare och lägre prioriterad roll.
Julias studie öppnar för nya perspektiv på mat, makt och beredskap och väcker frågor om lokala stadsodlingsinitiativ kan få en starkare röst i planeringen för framtidens livsmedelsförsörjning och vilka normer och maktrelationer som då behöver utmanas.